THAT FEELING

När jag mår såhär vill jag inte tänka. Jag känner inte rädsla, sorg, bittherhet. Ingenting.
Mitt huvud är tomt och min blick är tom. Jag ser bortom allt och alla, och jag trycker bort människor från mitt liv.
Jag lämnar dom utanför mitt sinne och mina känslor och verkligen, b r y r  m i g  i n t e .
 
Jag vill inte vara såhär. Hellre får jag mitt hjärta krossat av att vara så kär. En att vara för kallhjärtad för att ens låta någon komma in i mitt liv. Och inte känna någonting.
Jag kan bara gå en dag och må ingenting, helt okej, till och med bra. Sen kan jag få den där känslan, ett andetag kan kännas som ett år, mycket tungare och hårdare än alla andra. Och då blir jag sådär igen, allting är dåligt och inget kan få mig att må bra. Jag visar inte hur jag mår men inuti mig känns det som att en bomb har exploderat, Jag stänger in känslorna och mår så fruktansvärt dålig. 
Mitt hjärta pumpar jätte snabbt och jag får ont i magen varje gång jag tänker på livet. Allting, vad folk gör, vad jag inte gör, att jag måste leva idag, att jag faktist MÅSTE gå ur sängen, klä på mig & sätta på ett leende och prata med folk. 
Jag vill inte. Dom dagarna kommer, alldeles för ofta. Och dom håller kvar, dom försvinner inte.
Känslan försvinner inte. 
 
Och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
 
 
Brad är världen finaste och får mig på lite bättre humör. Älska när han såg ut såhär!!!
 



Kom ihåg mig?